Sida 2
Aldrig vila - den sanna betydelsen
4 Feb 2017
Jag har funderat en del kring när folk skriver "#aldrigvila" och refererar till att de t.ex gymmar mycket. Det är alltid bra jobbat när folk rör på sig mycket och håller igång, men jag vill nog ändå påstå att det är svårt att komma upp i den "aldrig-vila-nivån" som hästmänniskor ofta befinner sig i. Min gårdag var en sådan där överdriven dag som inträffar då och då i livet med häst...
Jag började min dag ute i stallet strax efter kl 8. Släppte ut hästarna, fodrade ute i hagarna och satte sedan igång med mockning och annat stallfix. Vanligtvis är Johanna hemma hos mig måndag, tisdag, onsdasg och fredag kl 8:30-12:30, men eftersom hon är bortrest fram till nästa vecka får jag klara mig själv= allt tar längre tid.
När klockan var 10:30 hade jag mockat klart och fyllt på vatten. Jag gjorde mig i ordning för att rida dagens första tur på Chaman med Shah Zohar som handhäst. Jag hade sällskap av min granne Sara och vi klättrade i skogen tillsammans med hästarna innan hon skulle åka till jobbet.
Jag fyllde på hö inne i stallet och åt en macka innan det var dags för tur nummer två; klättring med Rakeem på egen hand. Efter turen med Rakeem var klockan strax efter kl 13, jag gick då in för att göra lunch, skicka några fakturor och vila en stund innan dagens sista tur på Ambres.
Kl 17 var jag klar i stallet för dagen. Jag gick in för att laga middag och byta om inför nästa anhalt; att åka till jobbet kl 17:30 (det är inga stora tidsmariginaler dagar som denna). När jag satte mig i bilen insåg jag att den behövde tankas på väg till jobbet och väglaget var dessutom inte det roligaste - jippie!
Jag jobbade på fritidsgården ute på Vätö från kl 18:30 till ca 22:15. Jag har tur som har ett så pass trevligt och avslappande jobb, det ger energi att prata och spela kort med ett gäng ungdomar ett par timmar. Om mitt jobb hade varit mer ansträngande hade jag nog inte klarat av en dag som denna lika bra.
Jag kom i säng kl 00 efter att ha varit igång från kl 8:30 med drygt 1,5 h vila under dagen. Lång dag!
Oldie med Chaman och Shah Zohar
Den här dagen började som vanligt med utsläpp av hästar. Första turen reds redan kl 9, på Rakeem och Chaman tillsammans med Anna Wright - som ska rida Mongol Derby 2018. Vi fick till 23 km i ett hyfsat tempo, trots tråkigt väder och inte alltför bra underlag.
Efter första ridturen hann jag äta lunch innan nästa ridtur tillsammans med Hanna och Ann-Marie. Vi red drygt 11 km på Bolognese, Shah Zohar och Euforian.
Den totala ridtiden den här dagen blev ca 4,5 h, 5 hästar tränade med 1500 kcal i förbrukning för min del. Inte mycket vila här inte! I morgon är det också fullt upp. Likaså kommande vecka, som blir tuffare än vanligt eftersom min högra hand Johanna är bortrest fram till nästa fredag (hon kommer vanligtvis 4 dagar/vecka). Det är tur att man tycker om att leva ett aktivt liv, det finns liksom inget annat i min värld.
Anna - Chaman, jag - Rakeem
/ Josefin
Man blir aldrig fullärd som ryttare
2 Feb 2017
En av sakerna som jag tycker om mest med ridsporten är att det finns oändligt med kunskap att addera till sin aldrig sinande kunskapsbank. Man blir helt enkelt aldrig fullärd som ryttare. Oavsett vilken disciplin man har som huvudfokus tycker jag det är viktigt att inhämta kunskap från andra discipliner, att pröva och ompröva vad man har användning av i sitt liv med häst.
Som jag har nämnt i tidigare inlägg tränar jag markarbete/hoppning på onsdagskvällar. Det är en nyttig form av träning för både häst och ryttare. Jag var osäker kring hoppning när jag började med träningarna, men har nu insett att den osäkerheten är nästintill bortblåst. Jag tycker det är så kul att hoppa! Onsdagsträningarna ger mig precis den motivationen som jag behöver för tillfället - att kunna utvecklas och lära sig något nytt en gråmulen, isig period som denna.
Förra veckan:
Den här veckan:
Jag upplever att onsdagsträningarna lär mig att bli mer följsam och balanserad som ryttare. Det är stor skillnad att hålla balansen över hinder jämfört med "på marken". Hoppning är en bra typ av träning för bålstabilitet/balans, takt, sits och mycket annat som jag behöver för att kunna prestera på hög nivå i distansritt.
För att sporra mig själv lite extra har jag satt upp ett nytt mål: att delta i arabcupen i sommar. Jag gillar att sätta upp mål för att motivera mig själv till att prestera det där lilla extra - nu har jag någonting att sträva efter!
/ Josefin
Championatsvinnare 2016
30 Jan 2017
I går var det årsmöte för min klubb Roslagens Rid- och Körklubb. Där delades championatspriser ut i alla grenar och jag vann championatspriset för distansritt i klubben! Det var fina priser till oss som blev placerade i de olika grenarna. Jag fick ett presentkort att köpa ett vinnartäcke med loggo på.
Nu är jag taggad på att försöka vinna championatet även detta år!
/ Josefin
Ännu en maxad dag på hästryggen
28 Jan 2017
6 av 6 hästar tränade, många trevliga samtal, god middag och en ny bekantskap i form av Mongol Derby-ryttare - ja, även denna dag blev fullspäckad av aktiviteter och härlig (men kylig) träning.
Dagen började vid 7:30, då jag gick upp och gjorde i ordning frukost innan det var dags att bege sig ut i stallet. Kl 9 skulle jag få besök av dagens första ryttare, som skulle bli en ny bekantskap för min del. Anna Wright, som hon heter, kontaktade mig då hon har som målsättning att rida Mongol Derby 2018. Hon bad mig om hjälp med coachning inför den extrema utmaningen, samtidigt som hon gärna vill lära sig mer om distansritt i Sverige.
Underlaget är nu värre än någonsin, betong i marken och isbana på de flesta ställena. Jag hade hoppats på att kunna erbjuda Anna en tur i högre tempo, men dessvärre fick jag leda om vår rutt för att fokusera mer på skogsterräng. Hur som helst; mycket trevlig ny bekantskap som jag kommer samarbeta med en del framöver. Det blir spännande att se vad framtiden har att erbjuda!
Annas Instagramkonto med en bild från dagens mest isbeklädda del av ridturen:
Jag hann med lunch innan det var dags för dagens andra tur, i sällskap av Hanna, Ann-Marie och Jon. Chaman - som gick med i första turen - fick ridas ännu en gång och han var lika pigg och glad för det! Jag tycker det är väldigt praktiskt att kunna träna hästarna flera gånger på en dag och gör gärna det om jag har möjlighet, då blir träningen mer tävlingslik (drygt 1-1,5 h vila mellan första och andra turen).
Samtliga ryttare och hästar var på mycket gott humör och vi fick till en riktigt bra tur på nya skogsvägar. Jag har passat på att försöka hitta mer motivation och nya vägar i skogen nu medan det är tråkigt underlag på grusvägarna, vilket är en bra sysselsättning tider som dessa. Trots att det inte kändes som vi red speciellt mycket på höga höjder lyckades vi få till drygt 90 m stigning och 90 m utför - bra kupering för att vara här där det annars är extremt platt.
Sista turen för dagen red jag ensam på Ambres i trollskogen alldeles intill stallet. Jag har börjar uppskatta ridturerna jag gör ensam alltmer, det är så rogivande att vara ute i naturen till häst. Ambres har ett alldeles utomordentligt fint utseende med sin vita päls och mörka man, han passar perfekt som kontrast till skogens bruna och gröna färger.
Kl 15:30 var jag färdig i stallet för dagen - då var alla hästar tränade och allt annat klart, vilken lyx! Jag och min sambo Otto åkte iväg och tog in travhästarna på Österledinge, sedan handlade vi innan vi åkte hem för att ta kväll. Min fina sambo gjorde en fantastisk middag för att toppa dagen på bästa sätt. Efter drygt 4 h på hästryggen är en hästtjej så där alldeles lagom (VRÅL)hungrig. Middag som lagas på under 30 min och smakar delikat är precis vad som får en hästtjej att smälta.
/ Josefin
Den perfekta dagen
26 Jan 2017
Hur ser egentligen den perfekta dagen ut? Choklad och vila på soffan? Nej, inte riktigt så. Nu tänkte jag dela med mig av min gårdag, som var alldeles strålande perfekt! Dagen gav full pott på träningsfronten, motivation och framförallt - motion.
Jag började min dag med att göra i ordning en bit vildsvin i vår Crock-Pot (denna kära ägodel kommer troligen omnämnas i ett annat separat inlägg framöver). Eftersom det är träning på onsdagskvällar visste jag att jag inte skulle vara hemma förrän runt kl 19:30, jag underlättade därmed för mig själv och min sambo Otto genom att lägga vildsvinet i vår Crock-Pot och ställa in den på låg effekt i 11 h (framförhållning, ibland får jag till det!). Vildsvinet skulle vara färdigt lagom till jag kom hem på kvällen och Otto skulle bara behöva göra i ordning tillbehören till maten när han kom hem från jobbet - voíla!
Johanna kom hem till mig kl 8:30 och vi började då med dagens stallfix. När stallet var färdigt tog vi in Rakeem och Shah Zohar för att rida dagens första tur. Eftersom underlaget inte är perfekt på grusvägarna (hård isbana) red vi mestadels genom skogen. Vi provade en ny väg och lyckades utan problem få ihop en ordentlig skogsrunda på 15 km. Det var bitvis riktig "off-road-träning", vilket är precis vad Shah Zohar och Rakeem behöver. Dessa två herrar (framförallt lilla grå - Shah Zohar) har en tendens att aldrig tröttas ut och bli så där lagom lugna och fina om man bara rider på grusvägar/rakt fram. De behöver aktivera sin tankeverksamhet och mår mycket bra av att få jobba ordentlig med hela kroppen i en låg hastighet.
Oldie but goldie på mig och Shah Zohar
Tidsoptimist som jag är (min absolut sämsta egenskap) hade jag beräknat att vi skulle vara ute och rida i 1,5 h. Så var inte fallet utan vi kom tillbaka till stallet först efter 2 h 15 min. Jag hade noterat min något felberäknade ankomsttid och meddelet nästa ridsällskap - Marie - att hon skulle få vänta på oss. Den nya ankomsttiden jag gav henne visade sig "bara" vara 20 min optimistisk...
Nästa tur var det Euforian och Ambres som skulle ridas. Också den här turen fick gå mestadels i skogsterräng, vilket även passar lilla grå nummer 2 (Ambres). Euforian var som vanligt totalt okomplicerad och tuffade på som det fuxfärgade tåget han är.
Runt kl 14:30 var jag och Marie klara med ridningen och jag gick in för att äta lunch (mattiderna har en tendens att bli aningen förskjutna när man har att göra med en tidsoptimist som mig). Efter lunchen hann jag lägga mig i soffan för att läsa ett par sidor i min relativt nyköpta bok om distansritt (eBay) innan jag slumrade till i 30 min före insläppet av hästarna. Sådant som jag alltid drömmer om att göra, men aldrig riktigt brukar få till. Plötsligt händer det!
Ryttare nummer tre för dagen var Lena, som mötte mig i stallet strax efter kl 17. Jag hade då gjort i ordning Bolognese och Chaman (Lena), som var dagens markarbeteshästar. Vi lastade och åkte iväg för att träna markarbete kl 18.
Lektionen gick helt suveränt! Jag kom på mig själv med att bara sitta och le vid flera tillfällen och det kändes fantastiskt att flyga över hinderna tillsammans med Bolognese, som är en riktig pärla när det kommer till hoppning. Tränaren sa att han utan problem skulle kunna tävla 120 cm om man bara fortsätter träna honom med hoppning i fokus. Det är en härlig känsla att sitta på en häst som bara gör det han ska, man styr mot hindret och han sköter sig perfekt varje gång.
Framåt slutet av lektionen kände Lena att hon inte riktigt hade orken för att rida den sista övningen med Chaman. Jag satt upp och avslutade med att hoppa honom en vända, även detta kändes perfekt. Jag upplever att jag nu fått känslan för avståndsbedömning och tempo, vilket jag är mycket glad över. De första lektionerna jag åkte på satt jag mest och hoppades att jag och hästen skulle komma rätt på hindret, skämt å sido men något i stil med det var det.
Efter träningen fick hästarna sin kvällsmat samtidigt som jag fick ett SMS från Otto där han meddelade att maten var serverad. Tänk vad enkelt det blir när man planerar och förbereder! Vi hade en trevlig middag tillsammans vid kl 20 innan vi satte oss vid varsin dator och spelade ett par timmar innan sängdags. Dagen var därmed fulländad!
Summa summarum: Min aktiva tid under dagen var 10,5 h. 6 st hästar blev tränade, drygt 4,5 h ridning för min del. Alla hästarna var pigga och glada, jag hade trevliga samtal med mina kära ryttare och fick sedan avsluta dagen med världens bästa sambo. Kan man begära mycket mer än så här? Nä, det tycker jag är att kräva för mycket. Vissa dagar är bara helt och hållet perfekta.
/ Josefin
Måndagslyx för att ladda batterierna
24 Jan 2017
Under gårdagen var jag, min pappa och Chaman på Strömsholm för att delta vid examination av två tränare i distansritt. Jag och Chaman fick agera lektionsekipage och det var både roligt och givande. Vi fick med oss en del tips hem, samtidigt som jag var mycket nöjd över hur min fina häst skötte sig. Efter lektionen hann vi prata en del om distansvärlden, vilket så klart var mycket trevligt.
När vi kom tillbaka gjorde jag i ordning en del i stallet innan min sambo Otto kom hem. Fantastisk som han är kom han med den trevliga frågan: "Ska vi åka iväg och äta middag i dag? På restaurang?". Vips, så fick vi oss en riktig måndagslyx med fantastisk mat och en härlig pratstund tillsammans. Det var precis vad jag behövde för att ladda batterierna efter den hektiska veckan som passerat.
Nybakat vitlöksbröd med havssalt och basilika
Rigatoni di Giovanni(?), pasta med karljohansvamp, oxfilé och friterad rödlök i krämig sås
/ Josefin
Glad att veckan är över
22 Jan 2017
Vilken vecka jag haft! Den har varit mycket intensiv samtidigt som den har varit givande och rolig. Som min ena ryttare frågade i dag "hur har du hunnit träna hästarna så bra i och med allt annat du gjort?". Svaret på det: det är bara att planera och få till det på det ena sättet eller det andra.
Måndag:
Morgonen började senare än vanligt då jag fick en lyxig sovmorgon. Jag började dagen med frukost framför datorn, där jag förberedde inför kvällens föreläsning innan jag gick ut och tränade fyra hästar på egen hand.
Kl 18 infann jag mig på Riala Hästgård för att hålla min föreläsning om att bygga upp hållbara hästar. Jag kom hem runt kl 22 och kunde somna gott efter en givande dag.
Tisdag:
Alarmet ringde kl 5:15, kl 7-12 jobbade jag extra som förskolepedagog på skolan som jag jobbade på för ett par år sedan.
Jag kom hem kl 13, då mötte jag upp Johanna hemma hos mig för att sätta igång med dagens ridning. Vi red en härlig tur trots isiga vägar och kyla, Johanna på Bolognese, jag på Chaman med Zohar som handhäst.
Efter ridningen stod massage och skoning på schemat. Fyra hästar fick massage och var mycket nöjda över det, de verkligen älskar massagegjorden. Två och en halv häst blev skodda dagen till ära så nu är de snygga och stolta över sina fina hovar. Senare på kvällen stod möte med ridklubben på schemat.
Onsdag:
Dagen började som vanligt med utsläpp av hästar och stallfix. Kl 10:30 var jag klar i stallet och jag gjorde mig då i ordning för att åka till jobbet och sitta i två möten. Jag slutade kl 15:45, kom hem drygt en timme senare och då var det bara att byta om inför nästa schemalagda aktivitet - markarbete med Chaman kl 18. Lektionen gick suveränt och gav mig en riktig inspirationsboost!
Torsdag:
Torsdagen var veckans enda "obokade" dag som enbart innehöll fokus på hästarna. Jag tog vara på tiden och fick hjälp av min ryttare Johanna från kl 9 till kl 12:30. Vi gjorde i ordning stallet, fodrade och fyllde vatten i hagarna, innan vi till slut red en tur på Bolognese och Euforian med Shah Zohar som handhäst.
Jag och Rakeem red en tur tillsammans med min granne och hennes ena distanshäst efter att Johanna hade åkt hem. Jag fick lära mig en ny väg att rida, vilket alltid är trevligt när man har sina ingrodda vägar.
När jag var färdig med Rakeem gick jag in och åt lunch innan det var dags för dagens sista träningshäst - MZ Ambres. Han var glad att få komma ut och vi mötte solnedgången tillsammans.
Fredag:
Även under fredagen fick jag hjälp av Johanna. Vi ägnade oss åt stallfix fram till kl 10:30, då vi red dagens första tur tillsammans på Rakeem och Bolognese. Efter ridtur nummer ett sadlade vi Ambres och Euforian för att rida ytterligare en tur innan det var dags för nästa aktivitet.
Kl 16 var jag i Norrtälje för terminsstart med ungdomarna på mitt jobb. Vi åt tacobuffé och spelade bowling (som mot förväntan gick mycket bättre än väntat). Jag kom hem runt kl 19 och spenderade då resten av kvällen tillsammans med min sambo.
Lördag:
Det blev en gryningsritt tillsammans med Marie på morgonen eftersom jag skulle åka och jobba kl 10. Jag är otroligt dålig på att gå upp på morgonen och är mycket tacksam över mina duktiga ryttare som med sin motivation och drivkraft även får med sig mig tidiga dagar som denna.
Kl 11-16 hade jag konfirmandundervisning på jobbet, innan jag till slut kom hem och blev "ledig" för kvällen någon gång efter kl 17.
Söndag:
Stallfix på morgonen innan det var dags att plocka in hästarna och rida en härlig tur i solskenet. Jag fick sällskap av Jon, Ann-Marie och Hanna och vi fick till en riktigt trevlig och boostande förmiddagstur på fyra mycket glada och pigga hästar (Bolognese och Rakeem var dock mycket missnöjda över att inte få gå som ledare denna tur).
Efter ridturen gjorde jag mig färdig för att åka på dagens jobbpass med ungdomarna. Det flöt på fint och jag var hemma någon gång runt kl 17.
Sammanfattningsvis har veckan varit tung, men konstigt nog har allt flutit på bra ändå och jag har inte känt mig stressad över allt som skulle göras. Hästarna har haft en mycket bra träningsvecka, samtliga hästar har tränats 4-5 pass vardera och det har verkligen varit kvalitet på träningspassen. Intensitet i "lagom" mängd är motiverande och påminner en om hur skönt det är när man kommer in i den vardagliga lunken när det nya året börjar lägga sig.
/ Josefin
Kandidat till NT:s Guldankare för största idrottsprestation
21 Jan 2017
Vilken grej! Nu är jag och resten av laget som tog SM-guld i distansritt 2016 en av kandidaterna till Norrtelje Tidnings Guldankare, ett pris som delas ut till den kandidat som genomfört den största idrottsprestationen under året (i det här fallet 2016). Vem som vinner avgörs genom en omröstning och resultatet delges vid Norrtelje Idrottsgala i februari.
Bakom vår prestation ligger många timmar och mil. Vid en snabb överslagsräkning kom jag fram till att mina hästar gick ca 1600 km i träning (generaliserat 40 km/v över 40 v) - per häst - förra året, sedan tillkommer tävlingskilometer på det (den ena hästen gick över 450 km på tävling 2016). Som ni säkert kan räkna ut har även ryttaren genomfört alla dessa kilometer och timmar på hästryggen. En vanlig vecka lägger jag utan problem 40 h arbete på stallfix och hästräning, utöver allt annat jag sysslar med (man behöver ju ett jobb också för att försörja sig, även om jag "bara" jobbar halvtid). Jag tycker att vi alla är väl värda vår nominering och hoppas att andra förstår att det inte bara är att sitta upp och rida 80 km med vilken häst och ryttare som helst.
Rösta kan man göra fram till fredag 27/1, det går att lägga 3 st röster/telefonnummer och endast vanlig SMS-taxa tillkommer.
Vill du vara med och rösta på oss? Sms:a NT ANKARE RRKK till 72001.
I Norrtelje Tidning efter lag-guldet: Här är laget som tog SM-guld i distansritt
Från Norrtelje Tidnings hemsida
Lag-SM-guld 2016
Nicole Sundin med min häst Rakeem och jag med min häst Chaman
Ridsporten är stor i Roslagen och jag vill verkligen tacka Norrtelje Tidning för proffsig uppdatering av vad som händer i Roslagens hästvärld. Tusen tack för ert engagemang i hästnäringen!
/ Josefin
4 h ridning och totalt 9 h aktivitet
19 Jan 2017
Dagen i stallet började kl 8:30 och slutade strax efter kl 17. Den här dagen var min enda "lediga" dag, fri från övrigt jobb som ska göras. Jag tog vara på tiden och fick hjälp av min ryttare Johanna från kl 9 till kl 12:30. Vi gjorde i ordning stallet, fodrade och fyllde vatten i hagarna, innan vi till slut red en tur på Bolognese och Euforian med Shah Zohar som handhäst. Det är så otroligt smidigt och praktiskt att kunna ha med sig en extrahäst på släp! Samtliga hästar var på mycket bra humör och ville gärna nafsas och busa med varandra under ridturen.
När Johanna åkte hem sadlade jag Rakeem för att rida en tur tillsammans med min granne och hennes ena distanshäst. Jag fick lära mig en ny väg att rida, vilket alltid är trevligt när man har sina ingrodda vägar. Det finns många fördelar med att ha en lantbrukare till granne, en av dessa är alla oändligt många vägar och åkrar man kan rida på till och från.
När jag var färdig med Rakeem gick jag in och åt lunch innan det var dags för dagens sista träningshäst - MZ Ambres. Han var glad att få komma ut och vi mötte solnedgången tillsammans. Det märks tydligt att det blir ljusare och ljusare om kvällarna, bilden här under är tagen kl 16:15 och det var inte ens helt mörkt då! Jag ser fram emot den ljusare tiden som vi går till mötes.
Totalt blev det drygt 9 h aktiv tid den här dagen. Middagen är lagad och uppäten, disken är undanplockad och min kära mor och min sambo har lagt golv i vår nybyggda hall. Nu tar jag med gott samvete rast ett par timmar och laddar upp inför morgondagens aktiviteter - stallfix och ridning fram till kl 14, sedan "vanligt" jobb kl 15:45-17:30.
/ Josefin
Sovmorgon ena dagen, upp i ottan nästa
17 Jan 2017
I går fick jag en efterlängtad sovmorgon till kl 8:45 (de tenderar ju att vara ovanliga för oss med hästar) då mina föräldrar var snälla och fixade hästarna och stallet på morgonen. Jag passade på att äta frukost inne (brukar vanligtvis ta med matsäck ut i stallet) och fixa med en del jobb framför datorn. Till kvällen stod föreläsning på schemat för min del, "Hästens hållbarhet", som jag skulle hålla på Riala Hästgård. Det kändes som att jag hade väldigt gott om tid för ridning innan föreläsningen och jag gick ut i stallet först efter kl 10.
Lyxfrukost framför datorn medan jag sammanställde det sista inför föreläsningen
Shah Zohar som handhäst till OKS Euforian
Den här morgonen var det allt annat än sovmorgon för min del. Alarmet ringde kl 5:15 eftersom jag ställde upp och hoppade in som förskolepedagog på skolan som jag jobbade på förut. Kl 7-12 agerade jag förskolelärare på Freinetskolan Hugin i Norrtälje, det var roligt att komma tillbaka till skolan igen. Helt otroligt att det var 4 år sedan jag jobbade heltid där en termin!
Jag kom hem kl 13, då mötte jag upp Johanna hemma hos mig för att sätta igång med dagens ridning. Vi red en härlig tur trots isiga vägar och kyla, Johanna på Bolognese, jag på Chaman med Zohar som handhäst.
Chaman och Shah Zohar som handhäst
Efter ridningen stod massage och skoning på schemat. Fyra hästar fick massage och var mycket nöjda över det, de verkligen älskar massagegjorden. Två och en halv häst blev skodda dagen till ära så nu är de snygga och stolta över sina fina hovar. Senare på kvällen stod möte med ridklubben på schemat. Den här veckan bjuder bara på fullspäckade dagar!
Massage- och skostund på kvällskvisten
/ Josefin
Helgerna är då häst-Svensson jobbar mest
15 Jan 2017
Normal-Svensson brukar vara ledig och ta det lugnt på helgerna. Så är inte fallet för häst-Svensson. Helgerna är alltid fullspäckade med stalljobb, träning och andra hästaktiviteter. Jag har nästan alltid fullt med ryttare här på helgerna, eftersom det oftast är då folk har möjlighet att ta sig ut när det fortfarande är ljust ute.
Under gårdagen hade jag tre ryttare på plats - Hanna, Ann-Marie och Jon. Vi tränade i grupp med fyra av mina hästar - Chaman, Euforian, Bolognese och Rakeem. Eftersom underlaget till stor del är en kombination mellan betonghårda grusvägar och skridskobana dirigerade jag ridturen till mestadels skogsstigar, där underlaget är betydligt bättre. Vi fick till en trevlig tur á 2 h och kom tillbaka till stallet så där lagom mosiga av kyla och ansträngning.
Härlig gruppträning!
Den här dagen var Jon på plats och agerade sparringpartner under dagens två turer. Vi inledde med ett skrittpass i skogen tillsammans med Ambres och Chaman, som båda verkade mycket nöjda över att tuffa runt i skogen tillsammans. Jag och Jon hade möjlighet att diskutera både det ena och det andra under ridturen och mycket av pratet handlade om hur vi ser på distanstävlande i UAE - ett intressant ämne som kan vridas och vändas på ordentligt. Efter ungefär 1 h återvände vi till stallet för att byta hästar inför nästa tur - dressyr på Bolognese och Rakeem.
Dressyrpasset blev riktigt lyckat, 1 h på hästryggen bara flög förbi! Vi tränade på att korta och länga hästarnas steglängd och att få igenom våra halvhalter. Det blev även en hel del snack om att förmedla energi och känslor till hästen man rider på. Rakeem och Bolognese är väldigt olika individer som behöver ridas på totalt olika sätt. Rakeem är mycket ambitiös, energisk och arbetsvillig. Bolognese är mer bekväm av sig och förstår inte riktigt grejen med att rida runt i cirklar och fyrkanter (unghästar har ju en tendens till att kunna känna så, vilket i och för sig är ett ganska intellektuellt tänk). Rakeem behöver hela tiden uppmärksammas genom halvhalter, för att få ett lugnare tempo, hans energi behöver tonas ned. Bolognese kräver istället halvhalter för att väckas upp och bli mer koncentrerad på vad ryttare ger för signaler, samt att han behöver mycket energi av ryttaren för att gå fram ordentligt. 
MZ Ambres i skogen
Under eftermiddagen åkte jag och familjen upp till min vän Elin Joelsson, som har familjens ena travhäst på inridning. Mycket kul att se hur snabbt hästen har gått framåt i sin träning!
I morgon kväll håller jag en föreläsning på Riala Hästgård om att bygga upp hållbara hästar psykiskt och fysiskt. Det ser jag fram emot!
/ Josefin
Nominerad i kategorin Årets lag
13 Jan 2017
Under gårdagen fick jag reda på att jag och resten av laget som tog SM-guld i distansritt har blivit nominerade i kategorin "Årets lag" vid Norrtälje idrottsgala. Vilken grej! Så himla roligt att vår gren inom ridsporten uppmärksammas på den nivån lokalt! Norrtelje tidning är alltid duktiga på att uppdatera och skriva om distansritt så fort någonting hänt på den fronten (och jag är duktig på att rapportera in tävlingsresultat m.m, haha). Stor cred till Norrtelje tidning för det!
Vi har svårt motstånd i kategorin "Årets lag" men oavsett hur det går är jag mycket stolt och nöjd över att bli nominerad. Jag antar att man får plocka fram festklänningen och vara beredd på att svida om till galan... Det här ska jag leva länge på!
/ Josefin
Onsdagspepp - markarbetslektion!
12 Jan 2017
Hoppelihopp! På onsdagar peppar vi till det riktigt ordentligt i form av markararbeteslektion, där det både hoppas hinder och dressyras I RIDHUS(!). Bara att få rida inomhus är rena rama lyxen för en distansryttare som mig (jag spenderar ca 7 h utomhus/dag en vanlig arbetsdag i stallet). Gårdagen bjöd på ordentlig blåst och en del snöande framåt eftermiddagen och jag var mycket tacksam över att få rida inomhus.
Hinderarbete är en träningsform som passar mig och hästarna bra. Jag tror att hästar och ryttare ur samtliga discipliner kan ha användning av träningsformen på ett eller annat sätt. Det blir fokus på andra muskelgrupper utan att hästen bygger alltför tunga muskler (distanshästar ska inte ha för stora och tunga muskler, tänk modell maratonlöpare). Jag upplever att hinderarbete även är stimulerande för hästens (och ryttarens) självförtroende. Jag lever efter filosofin att alla discipliner har något att lära av varandra och hittills har det visat sig stämma.
Den nedersta filmen visar min distanshäst Chaman (har genomfört CEI3* 160 km), som var mycket osäker första gången vi åkte på hinderträning med honom. Han vägrade, kastade sig åt sidan och hoppade väldigt högt över hinderna. Nu har han verkligen växt i sig själv och det märks att han blir glad när han märker att han klarar uppgiften. Hoppningens genomförande är så konkret - hoppa över hindret, när du landar efteråt har du klarat det och kan luta dig tillbaka i att du faktiskt klarade något som du kanske inte trodde var möjligt. Voilà - självförtroendet stärks!
Bolognese (galopphäst) och jag
Bolognese (galopphäst) och jag
Chaman och min ryttare Lena
/ Josefin
Tidig årsdebut med bekräftelse om lyckad rehab
11 Jan 2017
Efter en lång rehabilitering av en skelettskada kunde jag och min gråa springare Shah Zohar våga oss ut på distansbanan i lördags. Totalt hade han varit borta från tävlingsbanan i drygt 1,5 år och jag var minst sagt nervös över hur det skulle gå - både psykiskt och fysiskt! För att ge en ordentlig bakgrund börjar jag med att återberätta skadehistoriken.
Skadehistorik
För ungefär ett år sedan fick min häst Shah Zohar diagnosen "bone bruise", en skada som oftast uppkommer efter ett hårt yttre trauma. Exakt vad som hände med Shah Zohar vet vi inte men att han blivit sparkad av någon annan häst är uteslutet. Eventuellt kan skadan ha uppkommit efter att han rullade fast i sin box och tryckte ut boxväggen, då detta hände i anslutning till att vi upptäckte hältan och troligen kan ha orsakat en hög belastning på skelettet.
Hur som helst var "bone bruise" en knepig skada att diagnostisera. Vi var inne på Ultuna hästklinik en hel dag för att utreda vad som var fel, bedövade led efter led, gjorde böjprov utan att hältan varken avtog eller intensifierades. Till slut fick vi åka hem och vänta på en remiss till scintigrafi. När man gör scintigrafi sprutar man in ett radioaktivt ämne i blodet. Där det finns en blödning/skada i kroppen ansamlas det radioaktiva ämnet och man kan då se var skadan är belägen. Efter genomförd scintigrafi kunde veterinären konstatera att vänster bakbens skenben hade ett upptag och Shah Zohar fick då diagnosen "bone bruise" i det området. "Bone bruise" kan förenklat beskrivas som steget innan en fraktur uppstår i skelettet.
Shah Zohar fick stå i sjukhage i 3 månader, därefter återbesök och hältfri med ordination om vanlig hage i ytterligare 2-3 månader. Efter drygt ett halvår med vila började jag skritta honom uppsuttet, till att börja med 20-30 min. Tiden utökades successivt för att så småningom uppgå till 60 min/pass. Efter 7 månaders konvalescens gjorde vi ett sista återbesök för att få Shah Zohar friskförklarad och jag kunde sedan påbörja hans uppbyggnad långsamt. Jag började lägga in korta stunder med trav under ridpassen som så småningom utökades. Efter 1-2 månad av att successivt införa trav i träningspassen kunde jag till slut börja lägga in galopp. Jag tog det väldigt lugnt med galopperandet eftersom jag inte hade någon brådska med att få igång honom i det tempot. Dessutom var lille grå en aning för taggad för att kunna hantera galopp i ett rimligt tempo på hemmaplan, i det läget tycker jag att galoppen gör mer skada än nytta så vi avvaktade och tog några korta galopper när jag kände att han var i rätt sinnesstämning för det.
Shah Zohar efter 6 månaders vila
Årsdebut på distansbanan
I lördags startade jag årets tävlingssäsong i form av en clearround i Bjursås kuperade terräng. Efter mycket velande fram och tillbaka hade jag till slut bestämt mig för att det skulle vara Shah Zohar som jag startade med. Till sällskap hade vi Elin Joelsson och "Flingan", ett perfekt sällskap som fick tiden att flyga förbi!
Hemma har Shah Zohar varit svårriden efter den långa viloperioden, han har haft lätt att bli het och jag har hela tiden fått engagera mig i att "rida" istället för att bara "åka med", det har inte blivit några mysturer direkt. Oavsett vilken typ av pass vi gjort har jag fått kämpa med att rikta Shah Zohars uppmärksamhet på mig. Han är en väldigt intelligent och lättlärd häst med mycket energi, om han inte aktiveras för att bli trött av att tänka riktar han sin energi framåt och ökar tempot istället (det är i princip omöjligt att göra honom trött fysiskt). Han gick från full tävlingskondition till full vila i sjukhage - inte konstigt att han lyckats samla på sig en väldig massa överenergi.
Till min förvåning och stora lycka skötte sig min fina häst exemplariskt hela tävlingsdagen och överträffade mina förväntningar på alla sätt. Han dansade fram i terrängen och visade inga tecken på att tävlingen varit jobbig för honom. Vi tog flera långa galopper under tävlingen och inte en enda gång blev han hetsig. 40 km avklarades på ett fantastiskt sätt och vi fick med oss ett godkänt resultat och en rosett hem. Som pricken över i kändes min häst som en fullfjädrad distanshäst och gick som en klocka med öronen spetsade framåt. Den här hästen har alla kvaliteter jag vill ha hos en distanshäst; självförtroende, starkt psyke, framåtanda, ambition osv.
Öronen fortsatt spetsade framåt efter 35 km
Dagen efter tävlingen fanns inte ett tecken på att Zohar sprungit 40 km i Bjursås backar. Han var lika pigg som vanligt på morgonen och sprängde iväg i galopp när han kom ut i hagen. Jag kan omöjligt beskriva hur glad jag är över att fina pållen äntligen är tillbaka på banan igen! Nu har jag fått blodad tand och längtar tills tävlingssäsongen drar igång för alla mina hästar.
Jag - Shah Zohar och Elin Joelson - "Flingan"
/ Josefin
Long time no see
10 Jan 2017
I höstas la jag ner mitt bloggandet helt utan förvarning. Jag hade tappat motivationen och hittade ingen mening med att fortsätta blogga. Det var mycket annat som tog tid och energi och till slut - pang, bom - tog det bara stopp. Nu har gnistan tänts än en gång och jag har uppdaterat hemsidan för att börja använda den igen.
Med 6 st hästar hemma på gården, jobb och annat vardagsbestyr kan ni räkna ut att tid inte är något jag har i överflöd. Jag saknar dock bloggandet och känner att det är dags att ta tag i saken igen.
Hoppas att ni vill följa mig i mitt bloggande om hästlivet, min satsning i distansritt och mer därtill!
