Är det ens möjligt?

I onsdags gick Lady (troligen) omkull i hagen. Hon kunde inte stödja på sitt ena bakben utan hoppade fram på tre ben. Det var inget positivt besked jag möttes av då jag kom hem, för ingen visste riktigt hur det skulle bli med henne. Veterinären kunde inte bedöma om det var en fraktur på hennes bäcken eller någon annanstans, i bästa fall skulle det vara en muskelskada men det gick inte att säga något om det. 

Visst tyckte pappa att hon såg bättre ut under torsdagen, men fortfarande gick det inte att säga något definitivt. Det var otroligt jobbigt att inte veta någonting. Ovissheten är i vissa fall snäppet värre än att faktiskt veta vad som komma skall.

I fredags vaknade jag av att pappa stormade in och sa att Rakeem har kolik, och att jag måste skynda mig ut för att det inte alls är bra med honom. På med kläderna och ut i stallet, där jag möttes av en häst som var helt full av spån på hela kroppen och som dessutom var märkbart förändrad i sitt allmäntillstånd. Det var bara att ringa veterinären och gå ut och gå med honom. 

När veterinären kom tyckte hon att han inte verkade så speciellt sjuk, och hon hittade ingen förstoppning. Han fick något kramplösande och hon bedömde det hela som en gaskolik. Eftersom han hade fått redigt med lugnande fick han stå inne ett par timmar så att han kunde kvickna till.

När jag kom ut till honom senare var han alldeles svettig överallt. Jag ringde veterinären och hon sa att det är en biverkning av det lugnande medlet samt att jag inte behöver oroa mig. Efter att ha torkat honom fick han sedan gå ut i hagen, precis som veterinären hade sagt. Det dröjde inte många minuter innan jag såg att han verkligen inte var okej. Han la sig ner hela tiden, inte för att rulla utan bara för att ligga ner. Jag springer ut och börjar gå med honom medan mamma ringer veterinären IGEN. Hela tiden bara försöker han lägga sig, och han visar att han har ont i magen genom att sparka med bakbenen mot den och genom att markera då jag känner på den.

Efter någon timme kommer ännu en veterinär ut till oss, den andra på samma dag, och den tredje på tre dagar. Hon tycker att Rakeem verkar ganska okej men jag märker att han inte är sig lik, så vi kommer överens om att han ska stå på box under uppsikt och i stort sett utan mat. Han ska röra på sig minst en gång i timmen, vilket vi får hålla på med hela natten. 

I söndags visade det sig att Zohar har gjort illa sig på bogen och därför har fått ett skärsår där. Ingenting allvarligt och det är ju rätt årstid för sådant, men ändå. Hur är det möjligt att 3 av 4 hästar skadar sig inom loppet av fem dagar? Det är helt otroligt, men det verkar som att alla olyckor händer på samma gång i vår familj.

bild-6.jpg 
Så här ser Zohar ut nu, med ett bogskydd ovanpå för att skydda mot smuts

Idag har Rakeem fått gå ut tillsammans med Zohar (inte i samma hage så klart) och Sept. Känner mig lite oroad över det eftersom jag jobbar till klockan halv fem, men min mamma håller åtminstone koll på honom till halv tre. Han verkar okej men man vet aldrig vad som kan hända.

P.S: Lady fick igår gå ut på en 5-10 min-promenad och hon haltar inte ens längre. Det verkar som att hon blir helt återställd igen, så det var förmodligen en muskelskada. Vilken lättnad!

/ Josefin

13 feb 2013