I söndags red jag och Chaman Rimborittens tävlingsklass över 80 km. Vi deltog i DM för Stockholm och utgångsplanen var att rida för seger. Hästen kändes kanon och jag var laddad inför tävlingen!
Jag valde att släppa tätklungan i starten eftersom jag inte ville stressa upp Chaman (som är lättstressad, framförallt i början av tävlingar). Vi höll ett bra tempo där vi galopperade överallt men trots detta tappade vi ändå tid från tätklungan, som red ifrån oss alltmer. Jag tänkte att jag skulle ha is i magen och se vad som hände under tävlingens gång, att kanske någon skulle bli utesluten och att tempot skulle sänkas. Visst blev några uteslutna, men tempot sänktes inte direkt och vi tog inte in nämnvärt på avståndet. Jag bestämde mig för att jag inte ville riskera för mycket med Chaman och fortsatte i tempot vi hade.
Inför sista slingan hade tätklungan 18 min försprång på oss. Eftersom Chaman kändes fantastisk valde jag att rida på i högt speed de sista 20 km. Medelhastigheten blev 20 km/h, trots tre skrittsträckor under slingan. Oj vad roligt det var att rida på i högt tempo på en häst som flög fram likt inget annat!
Vi tog in rätt mycket tid under sista slingan och kom i mål som 7:a, drygt 8 min efter tätklungan. Finaste Chaman hade inte en enda anmärkning(!) under tävlingens gång. Jag fick fina lovord av veterinären vid målgång (som är av internationell status). Veterinären tyckte att Chaman såg i stort sett oberörd ut efter ritten och berömde honom riktigt ordentligt. Glädjande!
En del av mig är besviken på mig själv för att jag inte fullföljde mitt mål att rida mot seger. Den andra delen av mig är glad och stolt över att jag valde att safe:a, eftersom det trots allt är längre distanser jag vill ta ut min häst på. Jag gläds dessutom mest åt de fina orden jag fick höra av veterinären och känner mig tillfreds med att jag inte ridit min häst över hans förmåga, utan tvärtom att han utan problem hade kunnat fortsätta flera slingor till i samma tempo. Jag ser fram emot framtiden med den här hästen, han har ett hjärta av guld och en rejäl kämpaglöd i sig. Nu börjar allt falla på plats och jag tror vi har mycket framgång framför oss!
Foto av Jessica Alm
/ Josefin
Andra inlägg
- Ljusare tider betyder mer tid
- Dagens outfit - enhörningar!
- Långritt, travhästar och vårkänslor
- 50 km kval i Jämtlands vackra (men krävande) natur
- Nu är hästarna fit for fight inför tävlingssäsongen
- Intensiv helg med tävling och elitträff
- Genomgång av hästarnas tänder - ack så viktigt!
- Sjukstuga halva dagen
- Minustid
- Inte som andra onsdagar
